Koslig kväll på Frogner

I  går kväll blev jag och Linda bortbjuden på middag. Det kan inte bli lyxigare att få middagen serverad efter nattpass då man är sådär lagomt seg. Det hjälper inte heller att kylskåpet står gapande tomt och kreativiteten står på lägsta nivå för att kombinera i hop måltid som stimulerar smaklökarna. Vi tog tunnelbanan till Majorstuen och promenerade resten av biten i frisk fuktig höstluft. Där borta i den lilla lägenheteten på Frogner fylldes rummet med dofter från orienten. Kurdisk mat stod på menyn. Ris, sallad, brytbröd och mustig gryta med lamm, Ocra. Som grädde på moset hade Linda tagit med sig en nybakad kladdkaka. Mina smaklökar var defentivt nöjda.  Den trevliga kvällen forsatte med mycket skratt och humor. Vi spelade spel och lyssnade musik.

Jag glömde ta kort på den fantastiska måltiden men fick med på bild en del kort som visar hur roligt vi hade det.



Vad är upp och vad är ner?



Hitta ringen. Linda passar på att göra lite strechövningar mellan turerna.



Motspelarna hittar ringen och Linda mjuknar upp. Men vad händer med Sean?



Vinnar duon






Kärt återseende


Det var med blandade känslor som Frida och jag gick till vårt planerade möte med polisen. Jag fick inte tillbaka min dator, den är i fel händer och  knappast något jag kommer att få se igen. Jag fick inte heller tillbaka alla mina smycken men glädjen var stor över att får återse mitt fina Tomas Sabo armlänk jag fått av min kära bror.

Polisen berättade att det gjort tillslag i en lägenhet här i Oslo där det beslagtagit stöldgods från uppskattat 10-15 hushåll.  Det var en märklig känsla att se över bordet med guld, smycken och pärlor och andra ting som folk blivit av med. Det var tydligen chilenare som stod bakom vår stöld. Turister som kommer hit på visum, plundrar hus och åker hem rika. Känns skönt att få veta vem som gjorde inbrottet för att kunna få lägga allt detta bakom sig.


Stöldgods funnet!

Idag hände någon helt oförväntat. Vi fick mejl av den norska polisen med bilder på beslagtaget gods. På bildena fanns Jenattes och Fridas stulna dator och något som kan vara min gamla dator. Med på bildena fanns också en armlänk med en berlock med T, T som i Titti. Vilken lycka, gissa om jag hoppade upp i taket! Datorn struntar jag egentligen i, det är ett materiellt ting och jag fick dessutom ut en ny på försäkringen. Men smycken är personliga och mycket av det som blev stulet var gåvor som är svåra att ersätta. Det var dock ledsamt att se flertalet sider på stulna saker, gisses vad många som har blivit av med så mycket saker. I morgon har vi möte med polisen och jag hoppas att vi får tillbaka tingen som är våra.


Latinokryssning

Nu sitter jag framför en brasa med fötterna i högläge på en pall med kudde och bara mår gott. Fötterna värker efter alla timmar med dans i högklackart. Tröttheten är överhängande med det var lätt värt det. Så kul vi har haft det. Ibland önskar man att 24h kunde gå lite långsammare eller att kryssningen skulle kunna vara några timmar längre. Det hela var över när man har det som roligast. De timmarna ombord fick fördelas över diverse aktiviteter för att undvika stress och för att hinna med allt. Lite trist eftersom jag tycker "semester" handlar om koppla av och bara njuta och göra det som faller in. Känns inte så speciellt kul att klocka middagen. Men den sk minisemestern på latinocruise var nästan lika bra som salsakryssningen. Nu känner jag mig mer taggad för att dansa igen. Det ger så mycket postiv energi och glädje.


Bloggtorka

Upptagen av livet. Det är mycket som händer, resterande tid kan beskrivas som återhämtning och vila eller mysiga kvällar med pulserande musik och väldoftande te från Östern.  Det är svårt att få till tid att skriva något intressant. Inte för att jag skulle kalla mitt liv som ointressant, jag jobbar umgås och hittar på roliga saker. Jag räknar dagarna till min långa resa som nu är mindre än 14 dagar framför mig. Jag gissar att det är det här som kallas bloggtorka...

I morgon blir det salsakryssning, igen! Jag hoppas att det blir lika kul som förra gången. Jag känner mig rätt ringrostig på salsastegen. 3 månader utan trampande på grundtrinn gör sitt för en s.k nybörjare.
Förutom en massa salsa blir a la carte, spa och taxfree. En massa att se fram emot. Estoy viviendo!

Uppdatering från Oslo

I skrivande stund befinner jag mig Oslo. Jag är här  en kort period för att arbeta. Det finns inte så mycket jobb på avdelningen som jag brukar vara på så igår gjorde jag något helt annat då jag fick prova på att vara på en barnavdelning med upplärning. Det var mycket speciellt. Det var rörigt till en början och jag möttes av en kaotisk dagpersonal som knappt hade tid att andas. Jag tyckte det kändes alldels för rörigt och jag vet inte om jag ska ge det en chans till? Dock fick jag användning av min kunskaper från lungan då jag tror jag har sugit i världens minsta trach.

Jag bor i stort fint hus här. Enda nackdelen är det inte finns dörrar i allmänna utrymmen så man få smyga tyst som en liten mus då det finns de som arbetar nattskift och behöver sova på dagen. Det blir väldigt tyst och ensamt. Tv:n är gömd i en stor skrivborslåda. Det enda som hörs att billjuden utanför och en klocka som tickar högt. Men det är ändå skönt och stilla. Idag hoppas jag att jag inte får något jobb. Jag känner mig rätt kräsen för tillfället. Saknar mitt jobb på Gotland som var toppen. Saknar ett jobb i Sverige. Även om jag gillar Oslo så känner jag mig inte riktigt på topp för hajka runt på olika arbetsplatser. Inte just nu iaf. 



Mi casa

Visst finns det tid att fundera över saker och ting. Bland annat på vad det som gör att man trivs att bo på ett ställe. Vad är viktigast, ett jobb man trivs med, karriär, klimatet, vännerna eller närheten till familjen? Det är saker som kan vara lätt kluriga och jag tror inte det finns ett givet svar. Det är många faktorer som spelar en roll och kanske handlar det om vad som är rätt i livet just nu. Det som känns bra idag kanske är något annat i morgon. Jag själv är egentligen ganska rotlös av mig i den bemärkelsen att jag känner ingen given dragning tillbaka till de norrländska markerna jag föddes i. Jag skulle egentligen kunna bo i en liten kartong bara den är hemtrevligt och jag har människor runt om mig som jag trivs med. Men livet i resväskan tär ibland och visst saknar jag mitt hem rätt ofta. Att få krypa ner i sin säng med favorit sängkläderna, somna i soffan, ligga på spikmattan, dricka aromatiskt te i mina roskoppar och bara vara hemma. Västerås är mitt hem, där har jag min lägenhet även om jag förtillfället inte bor där. I tanken hade jag lika gärna hade kunnat bo i Stockholm eller Uppsala. Jag har även funderat på hur ett liv i norrland skulle kunna vara men det känns ganska avlägset. Mer lockande känns ett boende på Solkusten fast det är kanske lite vågad tänkt?


RSS 2.0