Love choklat
På jobbfronten ser det bättre ut. Jag skall jobba natt på Rikshospitalet. Så nu ska jag försöka sova litegrann.
Bye Rosenholm!
Nu har det gått tre veckor och situationen blir inte bätte. Visserligen hittar jag bättre men det är fortfarande en orimlig stress. Det är inte bara jag som är stressad, alla är stressade och på grund av det blir det en skum och otrevlig stäming på arbetsplatsen. Det finns inte tillräcklig tid att utföra den beviljade tiden hos patienten. För mig är det viktigt att kunna ge kvalite på vården jag ger. Att bara fokusera på punktinsatsen och göra den så fort som möjligt, för att skynda vidare till nästa, utan att hinna fokusera på den sjuke och gamles behov känns för mig helt fel. Hur man än anstränger sig går ekvationen inte ihop. 23 besök på 7 timmar, ni hör själva hur det låter. Dessutom kan det blir 4-5 mils körning på ett kvällspass. Det är knappast någon som rynkar på ögonbrynen när jag säger att denna hemtjänsten har blivit utnämnd till Oslos sämsta hemtjänst enligt enkätundersökning. Det är så illa att tom en stackars sjuksköterkse student tyckte att denna arbetsplats och arbetsmiljö skulle passa på försättsbladet till en tidning.
Jag har ytterligare ett bevis på hur illa detta jobb är. I helgen när jag jobbade kom det en ny vikare som också skulle börja jobba för hemtjänsten. Det slutade med att hon bröt ihop och grinade och sa att hon aldrig mer skulle komma tillbaka. Hon kom heller inte på söndag utan personalen fick ringa in någon vilket inte var alltför lätt.
Nu råder ett lugn hos mig. Jag känner att jag har gjort rätt beslut. Jag är nöjd med min insats, jag arbetade hårt och gjorde mitt bästa. Men framför allt är jag stolt för att jag vågade sig nej och lyssna till mitt inre vad som känns okej respektive inte okej för mig.
Objudna gäster...
Ett gott skratt förlänger livet...
Dagens ris
Efter att ha åkt till ambassaden för ingenting kändes det lite trist att gå hem så vi gick till Frognerveien till en chokladbutik/café "Chocolaterie" med den bästa belgiska chokladen. Jag unnande mig faktisk en tryffel smaksatt med konjak. Och jag lovar att jag fick smaka en bit av himmelriket. Pia beställde in cheescake med vitchoklad. En sådan skall jag prova så fort jag är klar med min diet. Själva stället var jättemysigt och nästan lite sagolikt. Det fanns jättefina choklader. Kaffet var också gott. Det här är det perfekta stället att ta med bästa vänninorna på chokladprovning. Ett roligt och annorlunda fik jämfört med traditionella cafeér.
Fantastiska skapelser
Paradiset för den chokladglada
Vår beställning. Inte särskilt dyrt. Rekommderas!
An other day
.
Gårdagen var det ungefär samma sak. När jag kom hem från jobb, slängde jag i mig något att äta, tog en dusch innan jag for på salsakurs. Jag har insett för längesedan att mitt jobb tar alldeles för mycket tid av min dyrbara fritid. Förutom att jag jobbar över nästan varje dag så tar resan hem ungefär en timme.
I natt kom jag hem från kvällspass kvart över ett. Eftersom jag inte fått lösenord för att logga in på datorn kunde jag inte heller dokumenta min meterlånga lista över mina brukare. Det var väl kanske lika bra eftersom jag hann med sista tåget hem ganska precis. Föredrar min säng framför att sova sittande på en kommunal pinnstol. Hur som helst var det i allafall tillräckligt sent för att tunnelbanan slutat gå hem från Oslo S, så jag fick ta mig till Majorstuen istället där nattbussarna går. Kände inte för att stå ute i kylan nerkyld med blöta fötter och vänta 35 minuter på bussen så sista biten fick bli med taxi. Imorgon är jag i allafall ledig, skönt efter en djävulsk dag på jobbet.
I går onsdags fyllde min kära mormor 95 år. Hon klarar sig fortfarande utan hemtjänst. Det är ganska fantastiskt vid en sådan ålder. Önskar att jag kunde vara där nu. Nu faller ögonen snart i hop. Dags att lägga ner.
Samba
Efter dansen fick man prova på att spela trummor. Jag gick och tittade litegrann men tycker nog bättre om att lära mig dansa.
Allting har ett slut
För att klara sig genom svårigheter gällande relationer tex vänskap och förhållanden, eller något så enkelt som en dålig kommentar av en arbetskamrat eller vem som helst, ett dåligt bemötande eller något annat som sårar en tror jag det är viktigt att man sätter värde på sig själv och att man framför allt inser sitt eget värde. Gör man det kan man mycket lättare tackla motgångar. Förstår man sitt eget värde tar man inte åt sig lika lätt åt sig båda vad gäller små och större saker här i livet. Man hittar styrka i att veta sitt eget värde och inte göra sig offer för någons annans handlande.
Det är inte helt enkelt att inte bli sårad och att inte ta åt sig, att inte tänka negativa tankar och att inte känna negativa känslor. Men här handlar det mycket om att förbättra sig egen självkänsla och tänka mer postivt. Acceptera sig själv, älska sig själv och stå upp för sig själv.
Livet är som sagt alldeles för kort. Det gäller att leva i nuet och göra det bästa av dagen och det man har. Lär man sig tänka mer postivt blir allt så mycket roligare och enklare. Se inte problemen, se möjligheterna. Skratta, njut, umgås, skäm bort dig själv, träna och känn att du lever. Ditt liv är nu.
Vintertorr
Läs mer om DERMALOGICA
Tummen ner
Om jag skall säga något postivit om dagen så är det väl att jag kommer bättre överens med GPS:en och vi hade ett gott samarbete idag. Utöver jobbet hade jag en trevlig stund med Anna på ett litet mysigt café innan jag skulle på jobb.
Igår kväll han jag både gå på danskurs och ut på en liten salsa bar. Jag tycker det är viktigt att hitta på roliga saker speciellt nu när jag känner mig lite omotiverad.
Nu blir det några timmars sömn innan det är dags för en ny arbetsdag.
Monday blues
AWARD
Helt oväntat har jag fått en award av Anna, tack så mycket! Jag fullföljer förpiktelsen efter att ha fått en award med att själv ge en award till fem bloggar. Ur bloggdjungel valde jag ut dem som jag är inne och läser på ofta och som jag gillar, följande är:
MalinCecilia- Hon skriver om lite allt möjligt. Gillar mest hennes matinlägg med vackra bilder som ger inspiration.
Hiilen - En skönhetsblogg av en talangfull makeup artist.
Johanna Toftby - En mysig blogg. Här får vi följa frisören Johanna, känd från ensam mamma söker, på jobbet såväl som privat.
Marias Cupcakes - Inspiration för den bakglade.
Pernilla Wahlgren - En bra blogg om Pernillas liv.
Samba
EsPrEsSo
Vill man då vara lite med avancerad och göra riktigt espresso och kunna bjuda på cappucino med den inbyggda mjölkskummaren kanske detta är ett alternativ. Maskinen är halvautomatiskt. Tillverkaren Rancilio gör normalt kaffemaskiner för café och resturangbranchen men har tagit fram denna för hemmabruk.
För den som vill ha något mer ordinärt tycker jag denna espressomaskin var söt med design från 60-talet i pastelliga färger, den är också halvautomatiskt. För denna kaffeglada kan jag rekommendera kaffegrossiten som säljer allt som krävs för att göra ett gott kaffe.
♥♥♥
♥"Un loco como tu hace falta una loca como yo"
Förfest
I miss my choklate
Igår kväll ramlade Linda i trappen och vi trodde att hon skadat illa handleden eller underarmen så det var bara att lämna maten och hoppa in i bilen för att köra till legevakten en sk. miniakut. Det var längesedan jag sett en människa så vit i ansiktet av smärta. Efter 2,5 timme på akuten fick vi svar på röntgen och tursamt nog var det inget benbrott. Då värktabletten börjar lindra och vi alla var vrålhungriga for vi förbi MAX. Jag åt en Low carb hamburgare. Den var riktigt god och rekommenderas till alla även de som inte går på någon diet, för den var uppriktigt god.
Lindas arm är bättre idag och hon insisterar på att åka och dansa salsa på Tors Hammare ikväll. Jag jobbar i morgon så det får bli nyktert, men jag har roligt i alla fall.
Sover de gott om natten?
Det är sorgligt hur vissa chefer använder sin maktposition till att frysa ut, mobba och sätta dit andra. Givetvis vet jag inte riktigt vad som har hänt och självklart bör anmälda fall till Socialstyrelsen utredas för patiensäkerheten. Som tidigare facklig representant står jag också på arbetstagarens sida. Att som chef blivit anmäld för förtal, olaga hot och rasim är i allra högsta grad allvarliga anklagelser och jag hoppas att det benas upp vad som verkligen hänt och att rättvisan vinner.
"Att HA rätt innebär inte alltid att du FÅR rätt"
Se orginalnotisen här
CHEF ANMÄLS FÖR FÖRTAL
Av Gotlands Allehanda. Publicerad 2011-12-31
En gotländsk sköterska som anmälts till Socialstyrelsen för att vara farlig för patienterna, polisanmälde i går sin chef för förtal, olaga hot och rasism.
Enligt socialförvaltningens anmälan till Socialstyrelsen har sköterskan ändrat läkarordinationer, uppmanat kolleger att göra felbehandlingar och varit ovarsam med patienter.
Osant, hävdar sköterskan. Åklagaren avgör om det blir förundersökning. (GA)
Åtal
Fredagen den 13:e maj förra året var blev jag och två vänner rånade i det fina huset på den lugna gatan. Ingen var hemma så ingen kom till skada men vi blev av med en del grejer. Det var inte så trevligt att bo kvar där efter det som hade hänt. Under julen fick jag hem ett brev från polisen med fem angivna killar som blivit åtalade för inbrottet. På internet finns allt, hittade en av männen på facebook, fick se hans iskalla ögon. Weird!
Always remember
Min fina kopp från Green gate som polisen fick efter att det blivit upptäckt att koppen mest troligt hade ett hårstrå från en av gärningsmännen.
Bort med trivselkilona
De två första veckorna lär vara värst då hjärnan saknar socker som mest. Men det sägs att ett sockerberoende eller sug efter socker försvinner efter två veckor. Mitt mål är att komma i min favoritklänning som hängt i garderoben de senaste tre åren.
Idag var ytterligare en dag utan jobb. Tog därför en promenad med Anna som också stod utan jobb. Vi tog vägen förbi yoghurtheaven som har fettfri och låg sockrad yoghurt glass. Godkänns inte av LCHF så jag fick nöja mig en god cappucino med vispad grädde på toppen. Tillsammans beklagade vi över jobbsituatonen som är just nu. Vi är här för att arbeta och då vill vi inte vara utan jobb. Kanske ser det ljusare ut på svensk mark?
Jobbångest
Samtidigt finns en oro över pension och allt det där. Eftersom jag inte är här på E101 vilket är en historia i sig får jag alltså ett bortfall av pension i Sverige. Den oron ligger i gnagar och skall jag ha E101 måste jag börja arbeta delvis i Sverige. Jag gissar att jag plockat lite vuxenpoäng som iaf har börjat pensionspara. Jag är alltså inte så peppad på att vara i Norge men det kanske blir bättre när man kommit in i det. Om inte så funderar jag på att börja jobba i Sverige. Men jag får väl stå ut en och en halv månad. Det ringde förresten ett annat bemanningsföretag idag som vill erbjuda högre lön. Hmm? Kanske skulle man göra något helt annat, bli florist och binda fina blommor eller läsa kinesisk medicin.
Släkten
Ett virrvarr av känslor...
Lördagen var vi förstårs tvugna att hedra och välkommna guldgossarna på Kungsträdgården. Jag blev tagen av stämningen även om jag tyckte att det var mest Jeanette och jag som höll i gång. Det var mycket folk på plats och svårt att se bra med milslånga stockholmare framför en. Men jag lyckades se hockeykillarna med sina fina glänsande guldhjälmar.
Hitintills har dagarna på det nya året varit händelserika. En god start på det nya året alltså. Någon som jag tycker om har fått mig att fundera... Någon som jag tyckte om har fått mig att fundera... Men egentligen funderar jag inte så mycket, jag känner...
Sweet memories
Maria Antoniette nervös inför sitt solo i refrängen.
El profesor Edvidio
The cor
Don´t worry, be happy.
Jag har ett ihållande jetleg och är vaken om nätterna och sover alldeles för länge om mornarna dagarna. Vanligtvis är det ångest att sova bort dagen men jag orkar inte vända tillbaka på dygnet ordentligt. Sedan vet jag inte om jag kommer att jobba natt framöver så tillsvidare tillåter jag mig att ha rubbad dygnsrytm.
Mammas hem börjar redan ta formen av ett flyttkaos. Mamma säljer huset, har köpt stuga i Piteå och flyttar till lägenhet. I samma veva flyttar syster till egen lägenhet. Som om en dryg en och en halv månad bor de på annan adress. Konstigt att sova sista natten här.
Imorgon reser jag vidare Luleå. Skall träffa mina vänner samtidigt som jag måste ordna ett nytt pass. Hur otur kan man ha. När jag började min resa i september och gick genom första passkontrollen fick jag helt ovetande påtalt att mitt pass höll på att gå sönder, då fotosidan var lite lös i ena kanten, och att passet skulle vara ogiltigt om det sprack upp mer. Varje gång passet granskades i ett kontrollerat Cuba (och Canada) hörde jag hur det knakade till i passet. Väl på väg hem till Sverige några dagar innan julafton med ett synbart trasigt pass som granskas noga av kvinnan i tullen innan hon säger: " Ditt pass är trasigt".
Jag försökte se så snäll och oförstående som jag bara kunde och sa: "Är det ett problem?". Kvinnan såg på mig med skarp blick och sa sedan "Pasa!". Mitt pokerface gick hem. Ärligt talat hade det inte gjort så mkt med några dagar till Cuba. Jag kommer väl överens med den kubanska mentaliteten (för det mesta) och deras sätt att se på och det inte finns något problem som inte går att lösa. Ändå förstår jag inte hur någon där kunde påstå att jag skulle vara negativ. Det är väl skillnad på att vara negativ och realist? Ibland gör sig den kulturella skillnaden mer tydlig.
Väl hemma i Gällivare tappar jag min plånbok med körkort så nu har jag ingen giltig id-handling. Eftersom jag närsomhelt är på resanade fot utanför Europa är jag i behov av ett pass, behöver det såklart för att resa till Norge när jag inte har annat id och vid besök hos skattemyndigheten där. När jag då skulle göra ett nytt pass på polisstationen i Gällivare visar det sig att fotoapparaten trasig så nu måste jag åka till Luleå för att göra detta. Är lite nervös för resan till Oslo på Söndag. Får dra på mig smilebanden igen och hoppas på att mitt ogiltiga pass med polisanmälan på körkortet skall vara tillräckligt. Passet kommer jag hur som helst inte hinna få innan söndag utan det måste skickas den svenska ambassaden i Norge . Det blir en spännande resa med andra ord. Det löser nog sig.. I värsta fall får jag väl ta tåget, inte mer än det.. :).
Duda
Stark- svag
Tvivel
Kärlek
Nyårsfesten
Jag är redan tillbaka till Gällivare efter en fantastisk helg i Haparanda. Att fira nyårsafton där var ingen planerat utan blev en spontan grej. En av mina bästa vänner som numera flyttat till andra delen av landet var också hemma i Norrland och eftersom vi inte hade setts på ett och halvt år var beslutet att fira i Haparande inget att överväga. 1,5 år!, tiden går alldeles för fort. Nyårsafton passerade också förbi speedhastighet men varenda minut var skoj och jag har inte haft det så kul på länge.
Pga stress då jag upptäckte att plånboken var försvunnen en och en halv timme innan jag skulle åka till Happis glömde jag såklart kameran min för att ta en massa festliga bilder. Men vi åt iaf en god trerättermiddag där jag och Tess stolt komponerat i hop en potatisgratäng a la creme. Kvällen fortsatte med rom och cola i byns sportsbar där vi önskade latinolåtar som break av ett öronskavade ljud av tecno. Kvällen avslutades med efterfest, som på den gamla goda, tiden med efterlängtad salsa. Jag somnade sent och vaknade för tidigt. Vilket lyckat nyårsfirande! Jag gillar spontanitet, det brukar bli som bäst då!
