Jag vaknade till synen av att jag var bombarderad ev mejl från min konsulent. Helt plötsligt verkar det finnas hur mycket jobb som helst. Eftersom jag hade mobilen ljudlöst då jag låg och sov efter nattjobb hade min konsulent efter flera obesvarade samtal tagit sig friheten att boka in mig på pass resten av veckan. Att jobba natt på ett ställe och komma hem och i säng klockan halv nio på morgonen för att sedan vara på ett nytt ställe och börja jobbet klockan 14:30 känns inte okej. 11 dagar i sträck känns också saftigt. Nu har jag skrivit en tillbakameldning til min konsulent och hoppas att vi kanske kan lösa detta på bättre sätt samt komma överens om hur vi gör vid bokning av pass framöver. Även om jag är här för att spara i hop pengar går ändå min hälsa först. Sen får man inte glömma att förutom att jag har ansvar för min egen kropp och välmående innebär mitt jobb ett ansvar över andra människor där det viktigt att man är i form för att kunna göra ett bra och patientsäkert arbete.

Jag jobbade mitt sista arbetspass på hemtjänsten idag. Det kändes ganska på en gång att det här jobbet inte var något för mig och att pressen att hinna med allt var för stor. Jag tog upp detta med min konsulent som tyckte att jag skulle ge det en chans och bli lite mer bekant med både omgivning och brukare.

Nu har det gått tre veckor och situationen blir inte bätte. Visserligen hittar jag bättre men det är fortfarande en orimlig stress. Det är inte bara jag som är stressad, alla är stressade och på grund av det blir det en skum och otrevlig stäming på arbetsplatsen. Det finns inte tillräcklig tid att utföra den beviljade tiden hos patienten. För mig är det viktigt att kunna ge kvalite på  vården jag ger. Att bara fokusera på punktinsatsen och göra den så fort som möjligt, för att skynda vidare till nästa, utan att hinna fokusera på den sjuke och gamles behov känns för mig helt fel. Hur man än anstränger sig går ekvationen inte ihop. 23 besök på 7 timmar, ni hör själva hur det låter. Dessutom kan det blir 4-5 mils körning på ett kvällspass.  Det är knappast någon som rynkar på ögonbrynen när jag säger att denna hemtjänsten har blivit utnämnd till Oslos sämsta hemtjänst enligt enkätundersökning. Det är så illa att tom en stackars sjuksköterkse student tyckte att denna arbetsplats och arbetsmiljö skulle passa på försättsbladet till en tidning.

Jag har ytterligare ett bevis på hur illa detta jobb är. I helgen när jag jobbade kom det en ny vikare som också skulle börja jobba för hemtjänsten. Det slutade med att hon bröt ihop och grinade och sa att hon aldrig mer skulle komma tillbaka. Hon kom heller inte på söndag utan personalen fick ringa in någon vilket inte var alltför lätt.

Nu råder ett lugn hos mig. Jag känner att jag har gjort rätt beslut. Jag är nöjd med min insats, jag arbetade hårt och gjorde mitt bästa. Men framför allt är jag stolt för att jag vågade sig nej och lyssna till mitt inre vad som känns okej respektive inte okej för mig.

Efter att ha gottat sig lite för mycket har trivselkilona blivit lite för många. Jag är också less på att bli förväxlad med tre månaders gravid kvinna. Jo det är faktiskt sant, kubanerna är lite för ärliga ibland. Med lite mer åtsittande kläder och lite större kurvor är det nu dags att ta tag i både kost och motionsvanor. Jag började mitt nya liv igår med dagliga promenader och LCHF- kost, vilket innebär fettrik mat med proteiner samt uteslutning av kolhydrater. 

De två första veckorna lär vara värst då hjärnan saknar socker som mest. Men det sägs att ett sockerberoende eller sug efter socker försvinner efter två veckor. Mitt mål är att komma i min favoritklänning som hängt i garderoben de senaste tre åren.

Idag var ytterligare en dag utan jobb. Tog därför en promenad med Anna som också stod utan jobb. Vi tog vägen förbi yoghurtheaven som har fettfri och låg sockrad yoghurt glass. Godkänns inte av LCHF så jag fick nöja mig en god cappucino med vispad grädde på toppen. Tillsammans beklagade vi över jobbsituatonen som är just nu. Vi är här för att arbeta och då vill vi inte vara utan jobb. Kanske ser det ljusare ut på svensk mark?

Ja då är man tillbaka i den gamla soffan med en kopp nybryggd espresso och väntar på jobb. Konstig känsla. Egentligen har jag ingen större lust på att börja jobba igen, eller snarare hoppa omkring på diverse arbetsplatser som det här jobbet innebär om man inte har fått in foten någonstans. Att inte veta hur nästkommande dag se ut kan vara rätt stressande. Det fattas bara att de ringer 30 minuter innan kvällspasset börjar och erbjuder jobb på gastrokirurgen som är den absolut värsta avdelningen jag någonsin varit på.  Samtidigt gapar plånboken stort efter pengar som är rätt tom efter 4 månaders frånvaro (självvald semester kombinerat med studier) av inkomstgivande arbete. Det blir en kollision med vad jag vill och inte vill och vad jag behöver göra. Mitt största intresse är att resa vilket inte heller är helt gratis. I need som money!

Samtidigt finns en oro över pension och allt det där. Eftersom jag inte är här på E101 vilket är en historia i sig får jag alltså ett bortfall av pension i Sverige. Den oron ligger i gnagar och skall jag ha E101 måste jag börja arbeta delvis i Sverige. Jag gissar att jag plockat lite vuxenpoäng som iaf har börjat pensionspara. Jag är alltså inte så peppad på att vara i Norge men det kanske blir bättre när man kommit in i det. Om inte så funderar jag  på att börja jobba i Sverige. Men jag får väl stå ut en och en halv månad.  Det ringde förresten ett annat bemanningsföretag idag som vill erbjuda högre lön. Hmm? Kanske skulle man göra något helt annat, bli florist och binda fina blommor eller läsa kinesisk medicin.

Veckan fortsætter i salsan tecken. Det ær verkligen hur kul som helst och nærmast beroendeframkallande. Ju mer man lær sig desto roligare ær det då man kan få ihop det till en mer dans med flyt æn att stå och trampa grundsteg. Då jag åker till Sverige så har jag egentligen tagit mina sista lektioner i nybørjarkursen. På fredag blir det avslut på kursen då det kommer att  hållas en danskvæll  dær man kan fritt kan dansa och træna med andra elever på kursen och alltså inte en lektion i den bemærkelsen. Det bæsta sættet att læra sig salsa ær att øva sig och praktisera dansen, så imorgon åker dansskorna på igen och det blir praxis på en av Oslos utestællen med salsamusik.

Om en vecka kommer jag vara i helt annan værldsdel och dansa salsa. Det kænns underbart!

Jag har haft en fantasiskt helg varav 24 timmar spenderades på en salsakryssning. Muisk och dans och stæmning på høg nivå. Det var klockrent och något jag absolut kommer att gøra om. Har svårt att beskriva allt med få ord. Men underbart roligt och energibringande beskriver det ændå ganska bra. Jag sprudlar av energi och livglædje. Ræknar dagarna. 6 arbetsdagar kvar sedan har jag Sverige i sikte. Jag hoppas før guds skull att ett vulkanutbrott inte skall få førstøra mina fantastiska planer.

Peace and love.

Vilken underbar vecka det har varit, om ær jobbfri men jag klagar inte på att få vara lite ledig. Jag har haft finbesøk av Stina från Sverige. Denna gången stannade hon några dagar længre æn sist och vi har hunnit gå igenom flera stadsdistrikt och gjort sådær lagomt mycket. Torsdagen blev det shopping nere i centrum och vi passade æven på att besøka det vackra operahuset en stenkast från city alldeles vid hamnen. Till kvællen blev det hemlagad trerættersmiddag en casa. Efter maten åkte vi till Radissons skybar før sedan dansa salsa.
På lørdagen fortsatte shoppingen på Majorstuen, vi hann också avnjuta en fræsh lunch på en uteservering med sol. Væl hemma væntade mitt och Lindas længe planerade macaronbak. Stina hade bakat det tidigare och kunde ge en del goda tips. Før att vara førsta gången ær vi rætt nøjda med prestasionen. Vi hann experimentera en hel del då vi gjorde en stor sats. Bilder kommer så smånigom.

Som ett avslut på Stina Olso resa får vi ner till en fiskrerestaurang nere på Akker Brygge idag och avnjøt kremet fiskesuppe. Soppas ær så underskattat, men jag ælskar det! Nu har jag vinkat av Stina. Men æn ær veckan inte slut. Jag har blicken riktad mot Danmark før ikvæll skall jag på salsakyrssning!

Idag har jag varit på Carl Johann och firat 17:e maj tillsammans med alla andra norrmæn. Det var helt galet mycket folk. Stæmningen var på topp, sol, musik och glada mænnskor med flaggor øverallt. Hela Carl Johann var ett stort folkhav. Vi satt på en trappa utanfør universitet och bara njøt av solen och stæmningen samtidigt som vi hade utsikt øver paraden. Sedan var den en liten konsert med kører alldels vid torget utanfør universitet. Jag ær glad att jag fick vara ledig och uppleva denna dag. Blev på vældigt bra humør efter allt som varit.. Tog en del bilder på min mobil som jag lægger upp så fort jag får en dator. Vårt bemanningsføretag har lånat ut en dator så længe, dærav alla norska bokstæver.

I morgon jobbar jag dag sedan blir det salsa innan jag får besøk i från Sverige. Det hær blir en vecka att se frammetmot.


Dagens ordspråk kommer från bibeln:
Var dag har nog av sin egen plåga, låt morgondagen bekymra sig om sig sjælv.

Det har varit flera fina sommardagar men varma sköna kvällar. Riktiga glassätardagar. För de som försöker hålla sig i form till sommaren har vi varit och provat ett bra och gott alternativ till glass; frozen yoghurt. De är både fettfria och innhåller ett lågt innehåll av socker. Trots detta smakar det ljvuligt gott. Vi var på Yogurt Heaven nedanför Holgbergsplass, smakerna NewYork cheesecake och peach var riktiga höjdare. Till topping kan man själv välja om man vill ha frukt, godis, nötter eller choklad.






Körsbärsträd i blom