Tankar
Jag sitter på bussen till Sverige. Det är alltid något rofyllt med att sitta på en buss. Det brummande ljudet som har en sövande effekt. Ser jag mig runt sover 90% av alla passagerare. Utanför slår regndroppar mot rutan och jag ser ut mot svensk barrskog och gula fält.
Jag försöker skingra mina tankar. Vara stark. Mitt hjärta gråter och jag torkar bort en tår som rinner ner för min kind. Min morfar har lämnat jordelivet. Min morfar var en stark man, en gammal sjöman som rest över hela världen. Ingen i min familj har någonsin hindrat mig i mitt intresse för resa, studera eller bo i utlandet. Jag känner nu att det är tid att göra något nytt. Jag vet att morfar hade stöttat mig. Kanske hade han sett med allvarlig blick och tonfall " är du säker på det här, flicka?" men ändå stöttat och sen hade han sagt " glöm inte att skicka vykort ".
Afrikanska rytmer på bussen får mig att längta bort.. Men först vill jag bara hem och krama om alla jag bryr mig om.
Make love not war!
Kärleksband
Starkare än döden
är kärleken , du vet
följer dig där borta
i din evighet
Över tysta vatten
till ett okänt land
efter dig jag sänder
kärleksevigt band
Till din nya hemvist
sträcker bandet sig
ger dig av min värme
skyddar, värnar dig
So I heard your voice and you maked me weak
Monday blues
♥♥♥
♥"Un loco como tu hace falta una loca como yo"
Ett virrvarr av känslor...
Lördagen var vi förstårs tvugna att hedra och välkommna guldgossarna på Kungsträdgården. Jag blev tagen av stämningen även om jag tyckte att det var mest Jeanette och jag som höll i gång. Det var mycket folk på plats och svårt att se bra med milslånga stockholmare framför en. Men jag lyckades se hockeykillarna med sina fina glänsande guldhjälmar.
Hitintills har dagarna på det nya året varit händelserika. En god start på det nya året alltså. Någon som jag tycker om har fått mig att fundera... Någon som jag tyckte om har fått mig att fundera... Men egentligen funderar jag inte så mycket, jag känner...
Deep goes deeper
Så en dag står jag här men en stor lott i min hand. Den luktar lycka, är ren och fin och fullkomligt fulländad. Denna lott är det inte bara jag som vill ha. Vem vill inte skrapa lotten och vinna vinsten? Än så länge är den inte skrapad så jag vet inte om det är är en nitlott, 50 kronorsvinst eller den största vinsten någonsin. Just nu håller jag hårt i min lott, för jag vill inte att någon annan tar den. Ovis om vad som döljer sig bakom de gråsilverfärgade fälten vet jag att jag kan förlora allt eller ingenting. Det handlar om att chansa och riskera eller slänga lotten och på sätt självvalt gå ur spelet som en förlorare. Teroretiken säger att chansen att vinna är liten som vilket annat lotteri så jag skulle lika gärna kunna slänga den men då kan jag helller aldrig vinna. Man måste våga ta risker för att vinna ibland säger försäljaren av lotten som säger att han sålt så många lotter och att detta visst kan vara vinsten av de få lotter som finns kvar.
Jag tittar på lotten undrande. Med bitterljuvakänslor behåller jag lotten. Den är fortfarande oskrapad, orörd och vacker.
Koslig kväll på Frogner
I går kväll blev jag och Linda bortbjuden på middag. Det kan inte bli lyxigare att få middagen serverad efter nattpass då man är sådär lagomt seg. Det hjälper inte heller att kylskåpet står gapande tomt och kreativiteten står på lägsta nivå för att kombinera i hop måltid som stimulerar smaklökarna. Vi tog tunnelbanan till Majorstuen och promenerade resten av biten i frisk fuktig höstluft. Där borta i den lilla lägenheteten på Frogner fylldes rummet med dofter från orienten. Kurdisk mat stod på menyn. Ris, sallad, brytbröd och mustig gryta med lamm, Ocra. Som grädde på moset hade Linda tagit med sig en nybakad kladdkaka. Mina smaklökar var defentivt nöjda. Den trevliga kvällen forsatte med mycket skratt och humor. Vi spelade spel och lyssnade musik.
Jag glömde ta kort på den fantastiska måltiden men fick med på bild en del kort som visar hur roligt vi hade det.
Vad är upp och vad är ner?
Hitta ringen. Linda passar på att göra lite strechövningar mellan turerna.
Motspelarna hittar ringen och Linda mjuknar upp. Men vad händer med Sean?
Vinnar duon
Kärt återseende
Det var med blandade känslor som Frida och jag gick till vårt planerade möte med polisen. Jag fick inte tillbaka min dator, den är i fel händer och knappast något jag kommer att få se igen. Jag fick inte heller tillbaka alla mina smycken men glädjen var stor över att får återse mitt fina Tomas Sabo armlänk jag fått av min kära bror.
Polisen berättade att det gjort tillslag i en lägenhet här i Oslo där det beslagtagit stöldgods från uppskattat 10-15 hushåll. Det var en märklig känsla att se över bordet med guld, smycken och pärlor och andra ting som folk blivit av med. Det var tydligen chilenare som stod bakom vår stöld. Turister som kommer hit på visum, plundrar hus och åker hem rika. Känns skönt att få veta vem som gjorde inbrottet för att kunna få lägga allt detta bakom sig.
Stöldgods funnet!
Mi casa
Visst finns det tid att fundera över saker och ting. Bland annat på vad det som gör att man trivs att bo på ett ställe. Vad är viktigast, ett jobb man trivs med, karriär, klimatet, vännerna eller närheten till familjen? Det är saker som kan vara lätt kluriga och jag tror inte det finns ett givet svar. Det är många faktorer som spelar en roll och kanske handlar det om vad som är rätt i livet just nu. Det som känns bra idag kanske är något annat i morgon. Jag själv är egentligen ganska rotlös av mig i den bemärkelsen att jag känner ingen given dragning tillbaka till de norrländska markerna jag föddes i. Jag skulle egentligen kunna bo i en liten kartong bara den är hemtrevligt och jag har människor runt om mig som jag trivs med. Men livet i resväskan tär ibland och visst saknar jag mitt hem rätt ofta. Att få krypa ner i sin säng med favorit sängkläderna, somna i soffan, ligga på spikmattan, dricka aromatiskt te i mina roskoppar och bara vara hemma. Västerås är mitt hem, där har jag min lägenhet även om jag förtillfället inte bor där. I tanken hade jag lika gärna hade kunnat bo i Stockholm eller Uppsala. Jag har även funderat på hur ett liv i norrland skulle kunna vara men det känns ganska avlägset. Mer lockande känns ett boende på Solkusten fast det är kanske lite vågad tänkt?
Bye Gotland!
Jag har haft en bra sommar här på Gotland och har trivts på jobbet. Så pass bra att det är möjligt att jag kommer tillbaka nästa sommar. Eller det gör jag nog, om jag inte har något bättre för mig vill säga.
Jag har en längtan...
..efter att måla. Jag tycker egentligen om att måla, det bara det att jag aldrig gör det. Har nog inte målat sedan gymnasiet. Jag har inget stafli, inga penslar, inga färger, dessutom tycker jag att jag saknar kunskapen om olika färger och tekniker. Måste det vara så komplicerat undrar jag? Är det akvarell som är nybörjargrejen? Har lite dåligt med tid att för att gå en kurs just nu men kanske någon gång i framtiden när jag landat lite och bor lite permanent än vad jag gör nu (i väskan). Hur som helst har jag en massa bilder och färger i mitt huvud som jag bara längtar efter att få ner på ett stort vitt ark.
Tour de Gotland
Livet som frilansande sjuksköterska
Förnöyd, ett norsk ord jag gillar, på svenska nöjd fast då låter mer tamt. Jag är nöjd över valet att arbeta som sjuksköterska och tycker om livet som frilansande sjuksköterska. Har nog tjatat om det tidigare men det är helt underbart att kunna styra sin egen tid. Stundvis har jag varit less på mitt jobb som sjuksköterska och velat göra något helt annat, men med tiden har jag har insett alla möjligheter detta yrke har. Bara man vill och vågar...
Att få vara en sommar på Gotland tillexempel är helt fantastiskt. Jag får se den vackra naturen över hela Gotland då jag besöker patienter bosatta på hela ön. Jag har ett schema med tider som gör att jag är ledig om dagarna och kan njuta av den gotländska sommaren vilket även inkluderar sovmorgon som ett plus i kanten. Det är också utvecklande att få lära sig något nytt då detta jobb är något helt annat än jobbet på en vårdavdelning som jag är van vid.
Som frilansande sjuksköterska känner jag att jag lever i nuet, jag jobbar när jag vill, med det jag vill och framförallt gör jag det jag vill, då jag inte är styrd av ett schemlagt arbete som inskräktnar på friheten. Jag försöker uppfylla mina drömmar vilket underbart. Nackdelen när jag jobbat med bemanning är det känns svårt att gå tillbaka till ett liv med arbete varanann helg, schemalagd arbetstid, begränsad semester och dålig lön. Just nu behöver jag inte den tryggheten ett fast arbete ger. Jag lever hellre och gör saker jag tycker om, dvs resa träffa nya människor och göra saker som känns bra. Nyfiken på livet kanske det kallas?
I oktober tar jag en liten jobbpaus för att studera lite och göra lite annat. Sedan till årsskiftet skall jag börja arbeta igen, det lutar åt Oslo men det kan lika gärna bli Teneriffa eller Boliva. Jag lämnar det öppet så vi se. Jag har en massa saker jag vill göra, vet bara inte riktigt i vilken ordning det blir. Samtidigt vill jag inte styra framtiden för mycket. Det som sker det sker.
Bokat och klart
Har knappt kunnat fatta att jag reser så snart igen. Allt gick så snabbt. För att skolan skulle ta emot ansökan ville de ha uppgifter om när jag inkommer till landet och lämnar det som ska stämma överens med flygbiljetter. Så det fanns egentligen inte mycket tid att tänka över saken. Bara att boka. Men hur som helst ser jag frammemot att spendera hösten i ett varmt land och studera spanska. La lengua fantastica! Det känns bra att en dröm förverkligas och att det blir Cienfuegos känns bara bra och spännande.
Jag kommer innan jag når mitt destination Havanna att stanna två nätter i Toronto och träffa Brian och Owen. Jag kommer också att få ta farväl ordenligt då jag ska besöka minneslunden av min vän som hastigt gick bort i sjukdom tidigare i år. Det känns bra att få göra denna resa som jag egentligen planerat lång tid tillbaka men som aldrig blev av.
Hasta pronto!
Beslut taget!
Ledtråd:
